Fröken fin i kanten

Idag har vi upptäckt en ny sida hos Timja. I likhet med en av sina systrar gillar hon inte regn! Två droppar på pälsen och hon måste skaka sig. Att gå i blött gräs är ingen höjdare men samtidigt måste man ju kissa, så hur ska det lösas? Jo, man kissar snabbt som attan och tar sig fortast möjligast ut på asfalten sen :) Att man kan kissa på asfalten har inte slagit henne än.
Ikväll när vi gick i parken var det med tveksamma steg Timja vandrade och jag trodde först att hon var lite skrajsen för skuggorna för att det var mörkt. Men snart kom jag på att det var ju för att jag gick över gräsmattorna! Hur kunde jag vara så dum! Hon stod kvar och tittade efter mig och lyfte inte ett ben för att följa efter. Jag flyttade mig över till grusgångarna och då blev det full fart på henne. Torrast möjligtast under tassarna ska det vara!
Jag tror vi har fått en liten fröken-fin-i-kanten-hund...

/Lina