Novemberlov i Värmlandsskogarna

Hemma från Mexiko!

Äntligen är vi hemma från Mexiko och har fått träffa finhunden! Och äntligen funkar bloggen igen!

Fast nog var det otroligt kul att vara på resa i Mexiko. Min kör, Allmänna Sången, tog mig och Gustav till detta stora land på turné. Vi besökte fyra städer (reste jättemånga timmar med buss men på kartan ser det ut som om vi bara förflyttade oss en yttepyttebit), vilket var jätteroligt för de var alla väldigt olika. Gustav fick, som han själv uttryckt det, det bästa av allt - han var ju ledig när kören repade, kunde turista mycket mer än jag och på kvällarna var det konserter eller goda middagar på restaurang. Nu låter det som om det var synd om mig men det var det verkligen inte! Jag hade jätteroligt med kören, lärde mig mycket och fick sjunga på superfina konsertscener.

Men oj vad vi längtade efter Timja! Antagligen mycket mer än vice versa... Hon hade, som hon brukar när vi är bortresta, egen semester med mina föräldrar i vår stuga i Värmland. Självklart var ler och långhalm också där - Alba och Zorro - min systers två förtjusande labradorer. Timja är både större och snabbare än de nu men det är fortfarande de som bestämmer. Vid akningsvärda 4 år är de ju faktist mycket klokare och förståndigare än vår tonåring.

Vi har fått veta att alla tre har haft superkul med spring och lek i skogen, vid älven och på tomten.

Men nu är vi hemkomna och har tagit upp fyrverkeriträningen igen. Tack snälla Tina för cd:n! Oftast har vi spelat den när vi har varit på promenad eller tränat och Timja är lugn och ganska trött. Det har oftast resulterat i att hon gått och lagt sig för att sova en stund - detta trots att det smäller rejält från stereon. Vi har börjat undra om det har skett en betingning och Timja tror att det är god natt visor som spelas...?

Här i Uppsala arrangerar lokaltidningen ett stort fyrverkeri första advent. Det var precis när vi hade kommit hem från Mexiko och lite av ett eldprov för att se hur/om Timja skulle reagera. Vi satte på cd:n innan fyrverkeriet började och nedan kan ni se resultatet.

Timja gick och lade sig, somnade och märkte inte att det smällde utomhus. Skönt, tycker jag som förut levt med en otroligt skotträdd hund och inte vill ha det så igen.

Way to go girl, säger jag till Timja!

/Lina